Ja Tack

"När jag flyttade till Gotland för många år sedan var det en dam som stod bakom mig i en café-kö som sa, 'Det är du som är Annika som skriver och sjunger, va? Jag tycker du ska tonsätta Sonja Åkessons poesi!' Detta gjorde mig så nyfiken, så jag letade upp en diktsamling och trillade dit direkt.

Man kan säga att Sonja drabbade mig. När jag första gången läste henne i gymnasiet var det som ett knytnävsslag rakt i magen. Fick man skriva så här? Kunde man skriva så här? Det var som att hon omedvetet gav mig tillåtelse att skriva utifrån min verklighet och mina ord. Hon var först, hon vågade uttrycka sig på ett sätt som ingen annan poet innan henne hade gjort, och framför allt, inte en kvinna. Nu såhär i efterhand har jag förstått att det är så det har fungerat för många kvinnliga författare och poeter. Hon var en förebild.

Ju mer jag läste, desto mer fascinerad blev jag av Sonja, och nyfiken på hennes liv och leverne. Att hon var född och bodde på Gotland halva sitt liv gjorde ju saken än mer intressant. Jag började tonsätta, och gjorde ett projekt med Länsmusiken på Gotland i början av 2000-talet som var väldigt roligt och fint, men som tog slut när projektet var klart.

Men Sonja-sångerna lämnade mig inte ifred. Jag fortsatte spela några av dem och kom fram till att jag ville göra en musikföreställning, vilket jag också gjorde. Åkessonger. Detta har legat till grund för den nya plattan som kommer ut på Sonja Åkesson hundraårsdag den 19:e april. 'Ja Tack : Annika Fehling Sjunger Sonja Åkesson'. Det känns viktigt och bra att lyfta henne och hennes banbrytande författarskap. Det är ett tiotal sånger, tonsatta dikter. Varsamt utvalda , tonsatta och arrangerade.

Plattan är producerad av mig och Robert Wahlström, och med en samling akustiska musiker. Filmaren Niklas Westergren har gjort en konstfilm till den 1:a singeln som släpps den 6:e mars. 'Ja Tack'. En ömsint, nästan rå längtan efter tillhörighet och mänsklig värme. Som nog alla kan känna igen sig i.

Sonja är på riktigt. Hon beskriver livet som det är, underbart, skitjobbigt, läskigt, härligt, svårt, svart och ångestfyllt, men också väldigt roligt och knäppt. Det har varit en ynnest att få dyka ner i hennes digra produktion och låta inspirationen få leda min musik dit den ville."

~ Annika Fehling